Reflektioner mellan kultur och psyke

EIRA Psykoterapi Psykodynamisk terapi i Uppsala & Stockholm's image

Förmågan att se och inse (24/09/2025)

Skildringar av en terapeutisk resa eller en utforskning av de mindre kända delarna av jaget återkommer i poetiska verk genom århundradena.

Dessa verser är hämtade från Tomas Tranströmers dikt Resan, som skildrar en daglig resa med tunnelbanan tillsammans med pendlare, arbetare och okända människor. Men de kan också läsas som en hänvisning till en inre resa som ibland känns frustrerande oföränderlig och utmanande, i strävan efter en förvandling som till slut visar sig diskret, som "humlor som surrar”.

Jag ser i dessa verser också en hyllning till Dantes odödliga Divina Commedia när resenären Dante, efter en svår utforskning av de underjordiska, skrämmande cirklar, tillsammans med sin mentor Vergilius, kommer upp ur jorden och berättar: 'E quindi uscimmo a riveder le stelle' [Engelsk: Thence we came forth to rebehold the stars].

Efter en terapeutisk process återfår även vi förmågan att se, tydligare eller kanske för första gången, vårt eget ljus som kan vägleda oss.

En väg som kräver att man tar ett steg åt sidan (9/10/2025)

"På något sätt har jag varit här förut, men måste gå nu. Jag dyker in bland snåren. Det går bara att tränga sig igenom med ett steg framåt och två åt sidan, som en schackspringare" skriver Tomas Tranströmer. Som i alla resor av utforskande och självupptäckt grundar sig även den terapeutiska processen i en acceptans av att ”ge sig in” i det som ännu är okänt, samt i att tillåta sig att ta steg åt sidan. En tanke som dyker upp oväntat och påminner oss om något vi redan har stött på. Den kan få oss att återvända till platser i vårt förflutna eller vår barndom. Alla dessa stunder blir en del av en större förståelse. Det finns inga genvägar, trots att det moderna samhällets etos berättar för oss att vi kan utnyttja snabba, standardiserade lösningar som passar alla.

Sigmund Freud brukade jämföra starten av en terapi med inledningen av ett schackparti där man känner till öppningsdraget, reglerna, men där oväntade upptäckter görs. Varje inre resa tar tid och en lyssnande som görs av två.

Ett rum för alla (13/10/2025)

"Allting börjar se sig omkring.
Vi går i solen hundratals.
Var människa en halvöppen dörr
som leder till ett rum för alla."
Ur 'Den halvfärdiga himlen', av Tomas Tranströmer.
Ett budskap fullt av hopp och gemenskapskänsla. För att skapa en plats för alla måste vi lämna dörren på glänt. En sådan inkludering kräver också att individer agerar utifrån frihet och ansvar.

The skin ego (21/10/2025)

Psyche has its own laws in how it functions both consciously and unconsciously, and it is dependant on bodily perceptions and how these are shaped by social, cultural and environmental practices and conditions, including normative expectations by the group that the individual belongs to.

Didier Anzieu follows in the footsteps of both phenomenological philosophy and earlier psychoanalysts' focus on the body to anchor the development of our psyche in the early sensorial experience that the infant makes via the skin, and contact with the mother and other caregivers. The early perceptions of our bodies' envelop first establish how we are separate entities and relate to others and to the world, and it is the first process to establish also a secure psychic envelop.

Anzieu identifies how several problems stem from how this skin boundary has been acquired and is in the present punctured, injured, or too rigid so that our boundaries with others mirror pathologies in our relating.

Narratives of trauma (3/11/2025)

Anthropologist Viedan Skultans analysed the narratives of about 100 interviewees from Latvia in 1990s who had experienced deportation, imprisonment, labour camps and hospitalization in the former Soviet Union's system. One of her key interlocutors, Uldis, recounts his past passing in his narrative from a collective subjectivity (deportation of his family members to Siberia) to an individual subjectivity and direct experience. "Uldis uses 'we' to embed himself in a landscape and to lay claim to European roots .... When Uldis speaks in the 'I' mode, however, it is about events rather than structures". Shifting pronouns (using also second and third person pronouns) when retelling traumatic experiences that have undermined the self – and that cannot be integrated fully into a human narrative – signals an attempt to convey meaning.

"Everywhere we see evidence of the search for a body. Disguised as preoccupation, health concern or moral endeavour, almost everyone has a rhetoric about trying to do right by their body which reveals a concern that the body is not at all right as it is; that it is a suitable, indeed an appropriate, focus for our malaise, aspiration and energy", skriver Susie Orbach i sin bok *Bodies*. Vi förvärvar våra kroppar genom omsorg och kontakt när vi är spädbarn, och genom regler, normer och uppförandekoder som påverkar vår relation till våra kroppar på ett positivt eller negativt sätt. Vi försöker ständigt uppnå en viss kropp, kontrollera eller förändra den. Kroppen är ofta den plats där inre konflikter uttrycks, ibland med en känsla av att inte vara i kontakt med kroppen. Orbach säger att psykoanalytiker strävar efter att möjliggöra för andra att uppleva sitt liv och kroppar som kreativa och livfulla, även under moment av missnöje.

Att sträva efter sanning (1/1/2026)

"There was always a critic inside me who knew the difference between reality and fantasy. In those days, I did not want to hear any fairy tales from others, for I could make up plenty of those myself. What I wanted to know was the truth." Detta skrev Sabina Spielrein 1913, i en essä där hon analyserar sina barndomsminnen och upplevelser. De berättelser vi berättar för oss själva och de som berättas av andra kan fylla vår inre värld. Genom att ta tag i vårt kritiska jag blir vi kapabla att skilja mellan dem och leta efter sanningen. Må sanningen alltid finna oss, må vi alltid sträva efter den.